Jacqie Johansson

När ja växte upp va mitt hem en fritidsgård, min syster hade alla sina vänner hemma hela tiden inte en eller två utan typ 5-10 st ibland mer om min bror hade vänner hemma också. det gjorde att ja fick många som skydda mig under min uppväxt, dom lärde mig saker ja inte skulle egentligen,

fick även vara med på saker som vissa i min ålder aldrig fick.

Det bästa va när sandra hade hemma sina killkompisar :P ja var deras kompis med. dom lekte med mig jämt om ja fråga. Speciellt Daniel som va min favorit han bar runt på mig överallt ja va hans kelgris saknar han så mycket, han va en underbar person, ja önskar att ja kunde komma ihåg mer än va jag gör idag, mins knappt hur han såg ut längre. 6 långa år har nu gått sen han lämnade oss. minns precis hur det va att gå in i kyrkan den sommaren, ja trodde det va ett skämt men när ja såg kistan trilla ja ihop, mamma skämdes lite hehe, 12 år å satt med alla 18 åringar å såg hur alla killar ja vuxit upp med som va sten tuffa sitta och gråta och tog hand om alla runt om kring sig, då fattar man ju att det är på riktigt, ja va ung och förstod inte så mycket just då.

Nån månad gick och min mammas farmor gick bort, tog inte lika hårt eftersom hon dog naturligt, men det gav tillbaka minnen som ja försökte tränga bort.

Sen efter ett tag igen samma jävla höst dör min farmor utav en hjärtinfarkt, fick inte gå på den begravningen för mamma tyckte det skulle bli förmycket för mig att gå på tre st under bara  3-4 månaders tid. träffade inte farmor alls mycket, inte den bästa kontakten alls men hon är fortfarande älskad och ja tänker fortfarande på henne ibland.

Sen den 6 december en månad innan min födelsedag 18 dagar till jul tog det stop totalt, Mormor dog, hon hade cancer och jag visste ju att hon inte skulle klara sig men att hon skulle ha mer tid ville jag ju, ja kämpade med skolan gick i sjätte klass och hade träslöjd, ville ge henne en present så hon visste att ja tänkte på henne, fick med mig den hem på fredagen lagom till helgen, skulle få träffa mormor på söndagen men utav någon anledning fick ja inte åka med förstod dan efter varför, hon hade blivit sämre och dom på morgonen den 6 december, hon fick aldrig sin hylla jag hade gjort till henne, efter att hon dog försvann mitt riktiga ja också. aldrig blivit mig själv igen, minns att ja låg på köks golvet med denna fulla hylla och stor grät efter alla, mamma hitta mig där efter en stund och fråga mig varför ja va så hysterisk, jag fråga henne "varför lämnar alla denna jord som ja älskar mest?" ställer mig fortfarande den frågan. förstår mig fortfarande inte på det.

Snart är det 2 årsen Richard lämna oss också, en person man bara älskade att mobba och man hade alltid kul tillsammans med han. han va en bästa vän.

Även Gino min kära "gay" vän, han är inte bög men ja med min breda käft fråga ju han det, han och Richard va bästa vänner och helt sjuka tillsamman, fanns inget bättre än att komma till hultafors och möta på dom mitt i dörren ^^, bästa killarna ja har stött på skulle jag tro. inget va det samma efter att de försvann från hultafors. Gino lever fortfarande men han har man inte träffat på 100 år nu,

minns veckan richard gick bort ja va med mamma på jobbet för ja å linus vela som vanligt och ja mådde piss.

minns att ja gick in i matsalen stod mitt emot balkongdörren där alla rökte och kolla in i den och ser han stå i dörren in till matsalen, men ingen va där när ja vände mig om. ett utav mina bästa år va där upp på dårhuset, mitt andra hem. aldrig haft så kul och aldrig vart någon så nära som med dom, saknar dom så.

Saknar alla som en gång fanns men en dag bara försvann, försvann upp tillsammans med luften och kollade aldrig tillbaka en ända gång.